Idag påbörjade vi ett nytt arbete som handlar om att se sig själv från ett annat håll. Det vi skulle göra idag var att bestämma ett konstverk som vi ska använda oss av i vårar egna foto. Det första var att hitta ett konstverk som vi fastnade för, som stack ut ur mängden för oss.

Jag försökte att först hitta en bild som jag kände stack ut på ett eller annat sätt. Då jag hittade fem, sex stycken fick jag börja tänka på vad de kanske handlar om och med hjälp av det känna efter om det passade mig. Det slutade med att jag hade två bilder kvar.

 Detta är ett foto av Annika Von Hausswolff

Detta är ett foto av Miru Kim

Soffan fastnade jag för eftersom det är långt i från min inredningsstil. Jag tänkte "vad är det här" eftersom den verkligen stack ut från mängden. Jag såg ingen annan bild som liknade denna. Jag fick även en hel del frågor och känslor när jag såg bilden, vad är det som gjort att soffan är så rörig och stökig? Är det en uppgiven person eller beror det på något annat. Jag tänker själv att det kanske är en person som har extremt mycket omkring sig och att allt känns hopplöst i stunden. På något sätt kände jag igen mig i soffan.

Den andra bilden fastnade jag för efter att jag hört att Miru Kim fotar sig själv på bortglömda platser. Jag hörde av en person som jobbar där jag bor som sa att våran ort är Sveriges bortglömda ort. Jag håller på flera sätt med det som den personen sa vilket gjorde att jag fastnade för Miru Kims foto.